Suzanne Osten

Min officiella webbplats

-Vad ska jag visa en liten?


Små och konst:

Babydrama , på min teater Unga klara 2004-5 var teater forskning för 6 månaders barn.

Jag ville se om en så ung publik kunde följa en pjäs och uppfatta att det var teater ?Kunde babyn ta till sig en konstupplevelse ?Det var konstnärlig forskning medan vi gjorde en föreställning och testade oss fram .Jag dokumenterade och intervjuade föräldrar och barnexperter med Ann- Sofie Barany ,barnanalytiker och dramatiker ,som skrev texten.Det formade sig till en studie av den unga publikens reaktioner-filmade med speciella kameror av Bengt Danneborn : de kom nära barnens reaktioner medan de upplever vuxna skådespelares rörelser dialog,musik. Vi vuxna var med om en överväldigande resa ; barnen svarade kroppsligt emotionellt starkt på föreställningen ,som var 1 timme och 20 minuter. Vi knäckte koden genom att inleda med 2o minuters kontakt och förspel där vi introducerade barnen i ”teater”: Vara med varandra, se skådespelare komma gå och försvinna..En tittut lek.8 månaders småbarn ser alla detaljer i en stor scenbild, vi kom att använde scenens alla möjligheter .Men vi släckte aldrig ljuset -då somnade vår publik.

Föräldrarna berördes djupt av barnens behov av estetik-teater.

Och vårt projekt att ta babyn på allvar fick rykte ute i världen..

Hur är det med film då för de riktigt små?

Som barnfilmsambassadör får jag frågor.

Ska en liten iöverhuvudtaget se film – ska en liten använda Ipad?

Jag får frågor som leder mig till tanken att är det verkligen film vi talar om-

Eller talar vi fostran, eller rädsla för nya media ? Eller,ja vad är kontakt med estetik.Är det nödvändigt?Hur länge får de hålla på?

Mycket litet är än så länge är forskat om bildens inverkan på små barn, Ja hur ska det se ut, en kontrollgrupp utan bilder – en som ” offras” i vetenskapens tjänst? Eller en som korvstoppas …. Men rapporter apporter kommer dagligen-på barns olikheter.

Lika många olikheter som familjer och individuella barn. Vad är grunden i en människa och hur använder vi fantasin för att förstå världen. Mänskligheten har alltid provat sig fram och format nya bildkulturer .Och barn med usla såväl som underbara föräldrar har hängivit sig åt egna fantasier och bilder.På min gata var alla barn utom jag förbjudna läsa serier på femtiotalet… Frågor kommer:

-Min lilla G ,barnbarnet ,han bläddrar på I -paden,det han vill se är mej,farmor, när jag dansar och så bläddrar han förbi allt och alla tills han kommer till bilder av sig själv, han ler och pekar på sig själv,utropar: Gustaf Gustaf Gustav.

-Min lilla dotter försökte öppna i Ipaden, som en handväska ,ville hon ta sig in?Eller fattade hon inte att den är yta med bilder.

De- i-pad flitiga bläddrarna är 1,5 eller yngre idag.Bästa barnvakten!Hur ska det kontrolleras.?

Eller vad är särskilt spännande?För barnen?

Jag själv rusade fram till bioduken och ville klappa en häst .Jag trodde den var verklig – detta var på min första biofilm.

Jag var tre..Vi vet att vuxna – i fimens allra första början – trodde att tåget som de såg komma rusande mot åskådarna ,skulle köra över dem , de kastade sig åt sidan.

Vi måste tydligen lära oss läsa bilden.

-Jamen. Hur mycket film ?

Diskussionen kommer fortsätta upprört, med skildra vetenskapliga teorier-för vad som är viktigt för det lilla barnet.

Film är ÄR en möjlig underbar fiktion .Förförande.Som boken.Som pjäsen.Som sången.

Att använda som relation.Att bli vän med.

Alla barn visar från början estetiskt starkt intresse.

Så, vad att visa mycket unga?

Alltid det man själv som vuxen tycker är verkligt bra.

Rekommendation: För små och oroliga vuxna.

Tänk om,av teamet regi Linda Hambäck och den rörelse geniala animatören Marika Hejdebäck.Animerade sångsagor, med Nina Persson vackra sång och musik. (Boken Tänk om av Lena Sjöberg) Underbart som film tycker jag ,både gulligt oroande,tjatigt och vackert och överraskande kul.Den berättar lugnt om miraklet livet-ömhet och fara. Den om valarna är nog favoriten den ser jag om och om. Den påminner om min dotter och hennes dotter.Min dotter simmar som en delfin.Hon lärde mig simma när hon var 4 år.Å jag 25.

Omgiven av Capris blå vatten när jag skriver detta,ser jag bildhavet,som vi måste simma och upptäcka tillsammans .

i


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.