En röst om en barnförbjuden film

Bengbulan – en gång barnförbjuden för barn .

  Det händer att jag möter vuxna som sett något jag skapat för barn: en ung kvinna som jag mötte nyligen berättade att för henne personligen blev barnfilmen Bengbulan -om den våldsamma utvecklingsstörda mobbaren som slår de mindre barnen ,när de inte förstår honom  -en verklig bild av hennes liv med sin bror .

– Filmen fick en enorm betydelse just för att jag som barn för första gången mötte kritik av en människa som jag har lärt sig tycka synd om.

– Filmen tillät alla mina känslor rädsla vrede förrakt och ömhet att finnas.  

  Filmen som filmsverige då fördömde blev också barnförbjuden samma år som skräckfilmen ”jurrasic park ”och actionfilmen ”mission impossible” fick barntillåten gräns 1996.

– Då lärde lärde jag mig av filmcensur att svenskt relationsdrama där barnen inte försonas utan samarbetar och slår tillbaka ansågs för  realistisk och för farlig för barn. I år ha min nya film ”flickan mamman och demonerna ” premiär i april 2016. Den handlar om ett barn med en psykiskt skör mamma . I berättelsen fångat demoner mamman och begär onda handlingar av henne. I varje skolklass finns ett barn eller flera barn med sjuka föräldrar – om vi inräknar missbruksproblem också. Rörd det sig om flera hundra tusen barn i Sverige . Poängen med filmen är att mamman hålls fången av sina demoner och men i slutet befriar vuxna båda barnet och mamman .När statens mediaråd nu sätter femtonårs gräns på denna barnfilm kommer inget barn med sin förälder få se den på biograf- Filmkonst är stor bild fantastiskt ljud och nykomponerad musik –  symfoniorkester….

(Dock kommer den utan åldersgräns i SVT och på dvd senare .och trailern fick elva års gräns…)

Till barnpubliken vill jag säga det finns flera barn som har erfarenheter  av att leva och älska sin sjuka förälder och det är inte ditt fel och du kommer klara dig. Budskapet till de vuxna är allvarligt -gör något .  Åt verkligheten

Dessvärre har vi den senare tiden kunnat höra rop på förbud av skolpjäser /tema vad skilsmässa gör med barn – pjäs i örebro ,Medeas barn/ och själva Alfons Åbergs drömmar misstänks ge barn sömnstörningar!Snart kommer väl kravet ändra slutet på bröderna Lejonhjärta , de båda bröderna kommer förslagsvis  inte till Nangijala utan hamnar på sjukhus?! 

En barnkulturokunnig föräldragrupp ropar ut sin panik och oro : skydda våra barn från skildring av verkliga problem och andras ungar.                             Statens mediaråd tog gruppbeslut på att filmen kan skada och oroa barn utan redovisa något som helst belägg eller forskning  .        De  hänvisar till två scener i filmen som  faktiskt bygger på intervjuaer med många barn som räddat sina föräldrar från självmord.Förbudet för barn att se filmen står emot hela vårt barnkulturområdes erfarenheter  ,  och en framåtblickande filmpedagogik,utvecklandet av problematiserande böcker för barn- ja mot samhällets samlade barnforskning: Men stopp nu , vi vuxna måste kunna reflektera : i en tid av reella historiska folkomflyttningar , världen har kommit hit, och i vår egen preferens för vuxenunderhållning av blodiga deckare tex–och utvecklandet av ännu våldsammre dataspel,som inte förbjuds utan hänvisas till föräldrars ansvar .

Så ,varför orkar vi vuxna  inte besvara våra egna relativt trygga barns oroliga frågor .Ja verklighetens barn överges på havet , bor i leriga läger eller tillåts leva dygnet runt i gravt dysfunktionella familjer.

Vill vi vuxna verkligen bara ha censurerade lugna filmberättelser ? medan tusentals barn jag mött och möter ju vill höra                 Sanna historier !I spännande fiktiv form.

Ja medan  världen har kommit hit och barnen vet mycket mer än de vuxna vill tro berättar min film att psykiskt sjuka är människor med samma känslor och behov . Men att barnet inte ensam ska klara sin förälder!!                                             Jag ser framväxten av en kunskapsklyfta, barnen är mer omvärdsorienterade och de har frågor. Vad är den den viktigaste lärdomen om det här beslutet  från mediarådet ?- Vuxna har gammal kunskap om vad barn vet och ska få se när de barnförbjuder min film för barn och vuxna –  med stor oro men jag hoppas i bästa välmening? Nu måste vi som kan området lugnt plädera vidare för en rik barnkonst där en dialog förs mellan  vuxna och barn. Där Mediarådet understryker vuxnas oförmåga att kunna tala med sina oroliga barn understryker vi moderna berättare för barn för vi hat  kunskaper om barnets kapacitet fatta och ställa frågor och vet att barn har stort intresse för andras liv. Ännu.Vårt vuxna ansvar är att minska klyftan egna barn -andras ungar.

Skickat från min iPhone